Bakgrund
När jag var tonåring var jag som många andra nedstämd i perioder, trött och hade dålig hy. Inte alls konstigt, det har ju alla. Men jag hade också väldigt mycket problem med magkatarr.
När jag var i gränslandet mellan tonåring och vuxen fick jag min första riktiga depression. Den varade i säkert 6 månader och jag visste nog inte vad det var för fel på mig. Åren som följde var lugna, jag var trygg i min oro på något konstigt sätt. Den tog inte över mitt liv förrän jag befann mig i min första graviditet. Sedan var djupa depressioner, utmattningssyndrom, ont i magen och eksem återkommande de följande 10 åren. Jag fick egentligen inte någon riktig hjälp inom vården. Jag fick prata med olika psykologer men det enda jag fick veta var att jag led av Ibs, Add och att jag var Bipolär. Medicinerna jag åt stängde av mina känslor och jag fick hjälp att klara vardagen, men jag kände ingenting, varken ångest eller glädje. Jag kände mig instängd i en bubbla. Jag tog mig ändå upp något med hjälp av dem men det var inte så jag ville leva. Jag orkade till slut inte mer. Efter att ha lidit av tvångstankar och djup ångest länge var jag övertygad om att det enda som skulle kunna hjälpa mig få mitt liv tillbaka var elchocker. Så jag läste om det. Hypnos och kbt-terapi fungerade inte på mig och att andas i fyrkant var bara en överlevnadsstrategi, inte att leva. Jag hann aldrig så långt som till att testa elchockerna och det är jag tacksam för idag. Till slut var både magen och jag helt förstörda. Jag åt vitt ris och glutenfritt knäckebröd med smör för det var det enda jag inte tycktes reagera på.
Det var någon gång då som jag hörde att min tarmfunktion skulle kunna påverka hur jag mår. Jag började experimentera med maten och provade glutenfritt ett halvår, men jag blev inte bättre förrän jag började jobba med tarmhälsan på riktigt. Det tog tid att läka men eftersom jag kände att jag sakta började må bättre gav jag aldrig upp. Det var som att få en andra chans att få leva ...
Nu har jag utbildat mig till Funktionsmedicinsk hälsocoach för att jag vill hjälpa andra att få sina liv tillbaka. Jag fick aldrig någon riktig hjälp inom den klassiska vården. Symptomlindring med läkemedel läker inte ... Jag blev min egen läkare och det är tur att jag är så envis. Nu för tiden är mat, sömn, återhämtning och träning min medicin. Och jag är tacksam att få leva! 🙏
När jag var i gränslandet mellan tonåring och vuxen fick jag min första riktiga depression. Den varade i säkert 6 månader och jag visste nog inte vad det var för fel på mig. Åren som följde var lugna, jag var trygg i min oro på något konstigt sätt. Den tog inte över mitt liv förrän jag befann mig i min första graviditet. Sedan var djupa depressioner, utmattningssyndrom, ont i magen och eksem återkommande de följande 10 åren. Jag fick egentligen inte någon riktig hjälp inom vården. Jag fick prata med olika psykologer men det enda jag fick veta var att jag led av Ibs, Add och att jag var Bipolär. Medicinerna jag åt stängde av mina känslor och jag fick hjälp att klara vardagen, men jag kände ingenting, varken ångest eller glädje. Jag kände mig instängd i en bubbla. Jag tog mig ändå upp något med hjälp av dem men det var inte så jag ville leva. Jag orkade till slut inte mer. Efter att ha lidit av tvångstankar och djup ångest länge var jag övertygad om att det enda som skulle kunna hjälpa mig få mitt liv tillbaka var elchocker. Så jag läste om det. Hypnos och kbt-terapi fungerade inte på mig och att andas i fyrkant var bara en överlevnadsstrategi, inte att leva. Jag hann aldrig så långt som till att testa elchockerna och det är jag tacksam för idag. Till slut var både magen och jag helt förstörda. Jag åt vitt ris och glutenfritt knäckebröd med smör för det var det enda jag inte tycktes reagera på.
Det var någon gång då som jag hörde att min tarmfunktion skulle kunna påverka hur jag mår. Jag började experimentera med maten och provade glutenfritt ett halvår, men jag blev inte bättre förrän jag började jobba med tarmhälsan på riktigt. Det tog tid att läka men eftersom jag kände att jag sakta började må bättre gav jag aldrig upp. Det var som att få en andra chans att få leva ...
Nu har jag utbildat mig till Funktionsmedicinsk hälsocoach för att jag vill hjälpa andra att få sina liv tillbaka. Jag fick aldrig någon riktig hjälp inom den klassiska vården. Symptomlindring med läkemedel läker inte ... Jag blev min egen läkare och det är tur att jag är så envis. Nu för tiden är mat, sömn, återhämtning och träning min medicin. Och jag är tacksam att få leva! 🙏
Kommentarer
Skicka en kommentar